långsvingel
Schedonorus giganteus
Långsvingel är ursprunglig i ängslövskogar och näringsrika lundar. Den är emellertid ofta kulturspridd till parker, vägrenar och bondgårdsmiljöer, inte bara i jordbruksbygder utan även långt in i skogsbygden.
Arten verkar öka och spridningen sker nog i många fall med fodervaror, eftersom flera fynd utanför det tidigare kända utbredningsområdet har gjorts i anslutning till bondgårdar.
Första fynd
Först uppgiven av Montin 1766 ('I lundar under Hallandsås enligt Osbeck’).
Utbredning
44 rutor (20 %). Ganska sällsynt på kustslätten och i den norra delen av övergångsbygden. Sällsynt eller utan förekomster i övriga områden. – Ahlfvengren (1924): tämligen sällsynt.
