lundstarr
Carex montana
Lundstarr är ursprunglig men kulturgynnad. Den trivs allra bäst där underlaget är rullstensgrus eller andra isälvsavlagringar. De små ljusgröna tuvorna, som inramas av rikligt med vissna fjolårsblad växer i torra till friska ek- och lövblandskogar, särskilt i sluttningar mot gläntor och bryn. Hagmarker, ljunghedar, slåttermarker, gravhögar, vägrenar och vägslänter är exempel på starkt kulturpåverkade växtplatser där man kan finna lundstarr.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift. Äldsta belägg från Tölö Gåsevad 1700-talet (P. Osbeck i S).
Utbredning
179 rutor (80 %). Vanlig utom vid kusten där arten saknas i många rutor. – Ahlfvengren (1924): tämligen allmän.
