Kummin har förmodligen införts oavsiktligt av människan för länge sedan men också förvildats och naturaliserats från odling i äldre tid. Den ljusälskande och sannolikt kvävegynnade arten växer vanligen på frisk mark, t ex naturbetesmarker, kraftigt kvävegödslade betesmarker och fleråriga vallar. Ganska ofta ser man den emellertid också på torrare mark som gårdsplaner, ladugårdsbackar, vägrenar, järnvägsområden och andra ruderatmarker.

Kummin är ursprunglig i mellersta och södra Europa samt Ryssland.