Luddbjörnbär är en ursprunglig men kulturgynnad växt. Ståndorter enligt lokaluppräkning nedan. Den svenska utbredningen är begränsad till Skåne, Småland och Halland (Pedersen och Schou 1989; Karlsson 1990).
Första fynd
Först uppgiven av Neuman & Ahlfvengren 1901 under namnet R. villicaulis från Dagsås Öströö baserat på uppgift av C. Holmdahl. Äldsta belägg från 1893 av C. Holmdahl i LD.
Utbredning
3 rutor (1 %). Mycket sällsynt i Varberg, saknas i övriga områden. – Enligt Ahlfvengren (1924) sällsynt.
Lokaler
Varberg Dagsås V om Öströö (5B 6j 1- 4-) lövblandskog vid vägen, flera bestånd 1980-talet (IL, UU m fl), känd sedan 1893 (se äldsta belägg); Berget (5C 6a 35 00) sjöstranden vid huset 1990 (PW). Grimeton NV om Änglarp (5B 6i 46 37) jordslänt i norra delen av grustaget (PW herbarium, bestämd av A. Oredsson).
Äldre uppgifter. Varberg Dagsås Öströö se primäruppgift, 1895-1915 (C. Holmdahl i GB, LD, S och UPS) samt 1932 (V. Ålund i S), ännu på 1980-talet (se ovan); Ottersjö (C. Holmdahl enligt Ahlfvengren 1924).