Igelknopp är ursprunglig men mycket kulturgynnad. Jämfört med plattbladig igelknopp S. angustifolium växer den som regel i näringsrikare vatten. Vanliga växtplatser är sjöar, åar, märgelhålor, dammar, korvsjöar, kärr och diken. Vattensamlingar i betesmarker samt pölar i stenbrott och grustag är mindre vanliga växtplatser. En icke blommande igelknopp med långa och ganska breda flytblad, som främst förekommer i rinnande vatten, är med stor sannolikhet S. emersum.
Igelknopp har ökat under 1900-talet.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 under namnet S. erectum [som då omfattade både igelknopp och stor igelknopp] men utan lokaluppgift. Äldsta belägg från Knähult [?] 1840 (W. R. i S).
Utbredning
149 rutor (67 %). Vanlig på kustslätten och i övergångsbygden, ganska vanlig i skogsbygden. – Ahlfvengren (1924): här och där.
