Rysk martorn, odlad som prydnadsväxt sedan 1800-talet, är funnen förvildad på torra, sandiga/grusiga ståndorter. Den bör betraktas som tillfällig men på en lokal i Ö. Karup fanns den fleråriga arten i ca 40 år och i Falkenberg har den med avbrott funnits på en och samma plats sedan ett trettiotal år.
Rysk martorn härstammar från östra Europa och Asien. I Sverige är den känd som förvildad sedan slutet av 1800-talet.
Första fynd
Först uppgiven av Wiger 1931 från Halmstad hamnområdet 1930 baserat på uppgift av T. Nordström. Äldsta belägg från Söndrum Tylösand 1921 (E. Idström i LD).
Utbredning
5 rutor (2 %). Mycket sällsynt.
Lokaler
Halmstad Getinge Getinge (5C 0c 32 24) P-plats 1986 (PW). Halmstad yttre hamnområdet (4C 6e 46 01) utfyllnadsmark 1983 (KG); Mickedala (4C 7d 27 30) grusig ruderatmark 1980 (KG). Söndrum Stenhuggeriet (4C 6c 39 44) grusig uppställningsplats för avfallscontainer 1985 (PW herbarium, bekräftad av KG). Falkenberg Falkenberg Herting, nära kraftstationen (5B 2j 30 49) grusplan vid Ätran 1992 (NGN). Känd från området sedan 1960-talet (se nedan) men syntes inte till under 1980-talet.
Äldre uppgifter. Laholm Ö. Karup Malen, stranden vid Stensån 1937 (G. A. Westfeldt i UPS); dyn vid Stensån 1947 (C. I. Sahlin i UME) och 1970-talet (YJ). Halmstad Halmstad se primäruppgift. Söndrum se äldsta belägg. Falkenberg Falkenberg Herting, vägkanter etc, rikligt 1960-talet (NGN). Ännu 1992 (se ovan). Kungsbacka Onsala vid Gottskärs restaurang 1958 (M. Ohlander i GB). Ölmevalla Åsa station 1954 (Ö. Nilsson i LD).