Harklöver är ursprunglig men mycket kulturgynnad. Den ettåriga, konkurrenssvaga och ljusälskande arten växer ofta rikligt på sandig/grusig, solexponerad och glesbevuxen mark - havsstrandhedar, sandfält, övergiven åkermark, torrbackar och slänter i naturbetesmarker, vägrenar, vägslänter, järnvägsområden, grustag, soptippar och grusplaner.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift. Äldsta sockenrelaterade belägg är från Hasslöv 1700-talet (P. Osbeck i S). En insamling utan lokaluppgift och årtal (L. Montin i S) är sannolikt äldre.
Bygdenamn och bruk
Ett äldre lokalnamn från Harplingetrakten är grobakisa [dikeskatter - dike får tolkas som vägdikenas ofta mycket torra slänter].
Utbredning
173 rutor (78 %). Vanlig på kustslätten och i övergångsbygden, ganska vanlig i skogsbygden. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.