Revlummer är ursprunglig och växer i friska till fuktiga skogar, i sumpskogar och kärrkanter samt på gamla torvtäktsmossar med utbildat trädskikt. Den trivs bäst i skugga till halvskugga och bildar ofta vidsträckta bestånd som kan dominera fältskiktet.
Revlummer har sannolikt ökat under 1900-talet som en följd av hedmarkernas beskogning.
Första fynd
Först uppgiven av Theorin 1865 från södra Halland (’På flera ställen’). Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgift (L. Montin i S).
Bygdenamn och bruk
Ett vanligt lokalnamn är rävarumpa. Från Enslöv kommer det ålderdomliga spritlummer och i mellersta Halland har växten kallats silaris [man silade mjölken genom den]. Sporpulvret har kallats lostigt [lustigt] fes, pibekrut [pipkrut], pillekrut och spirekrut. Dessa namn har också använts om mattlummer L. clavatum.
Utbredning
210 rutor (94 %). Vanlig, men med något lägre frekvens på kustslätten, där tillgången på lämpliga ståndorter är begränsad. – Ahlfvengren (1924): här och där.