Vildpersilja är en gammal, kulturberoende växt. Den konkurrenssvaga arten växer på mer eller mindre blottad mark i trädgårdar, intill husgrunder, på avfallstippar, jordhögar, järnvägsområden, vägkanter och P-platser. Giftig.
Arten är hemmahörande i stora delar av Europa, norra Afrika och västra Asien.
Vildpersiljan har sannolikt minskat under 1900-talet.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 (’Et skadel. ogräs i trägårdar’).
Variation
Under inventeringen har vi inte tagit hänsyn till att arten är uppdelad i tre underarter, vildpersilja i snäv mening ssp. cynapium, liten vildpersilja ssp. segetalis och stor vildpersilja ssp. elata. Alla kontrollerade förekomster har dock tillhört ssp. cynapium. Ssp. elata är inte uppgiven från landskapet.
Utbredning
66 rutor (30 %). Ganska vanlig på kustslätten, ganska sällsynt i övergångsbygden och i den södra skogsbygden. Ej funnen i den mellersta och norra skogsbygden. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.
