Sumparv är ursprunglig. Den växer på havsstränder och havsstrandängar, dels där framträngande sötvatten bildar små kärr eller håller sanden permanent fuktig, dels i anslutning till tångvallar i skyddade vikar och laguner.
Även om sumparv är mycket lätt att förbise verkar det som om arten minskat under 1900-talet. Vad detta i så fall kan bero på har vi emellertid ingen uppfattning om.
Första fynd
Först uppgiven av Fries 1818 (’Sparsamt på havsstrand vid Halmstad’).
Utbredning
8 rutor (4 %). Sällsynt. – Ahlfvengren (1924): flerstädes på havsstranden.
Lokaler
Halmstad Harplinge Enet, 800 m NV om pkt 26,07 (4C 9b 17 08) på tånggödslad strand vid sötvattensutflöde 1980 (KG). Falkenberg Falkenberg Näset (5B 2j 01 43) strandäng med framsipprande sötvatten 1991 (NGN herbarium). Varberg Lindberg NV delen av Gamla Varberg (5B 8g 28 36) mellan hed och strandäng, i tuvig, fuktig mark 1994 (IL herbarium). Stråvalla 300 m VSV om Martes (6B 1g 17 03) stranden 1986 (LS). Värö vid vägen mellan Bua och Ringhals, strandäng 1980-talet (UU). Kungsbacka Onsala Hallsundsudde (6B 2e 49 07) sötvattenspåverkad havsstrand 1990 (UU); Öckerö (6B 3d 27 28) 1985 (JJ). Släp Klevs strandäng (6B 6d 16 42) sötvattenspåverkad havsstrandäng 1987—89 (UU); V om Brandshult (6B 6d 11 42) sötvattenspåverkad strandäng 1987 (UU); Vallda Sandö (6B 6d 02 24) sötvattenspåverkad havsstrandäng 1987 (UU).
