Sumpfräne är ursprunglig men starkt kulturgynnad. De vanligaste växtplatserna för den konkurrenssvaga arten finner man på blottade, sandiga/gyttjiga stränder, både vid sött och salt vatten, samt i anslutning till diken, pölar och kärrstråk i betesmarker. Något mindre vanlig är sumpfräne på trädesåkrar och utfyllnadsjord, vid bondgårdar, på soptippar och annan ruderatmark.
Arten har sannolikt ökat i frekvens under 1900-talet.
Första fynd
Först uppgiven av Fries 1819 under namnet Sisymbrium palustre men utan lokaluppgift. Vid en arkeologisk undersökning 1982 av vallgraven i Halmstad påträffades frön av sumpfräne i lager som daterats till 1600/1700-talet (A. Andersson i manuskript 1995).
Utbredning
152 rutor (68 %). Vanlig på kustslätten och i övergångsbygden, ganska vanlig i skogsbygden men med luckor i de mest glesbefolkade delarna. – Ahlfvengren (1924): här och där.
