Vattenklöver är ursprunglig. Den växer beståndsbildande på grunt vatten i sjöar och vattendrag samt i blöta och helst genomströmmade kärr, främst längs skogs- och myrbäckar. Ibland förekommer den även i kulturbiotoper som dammar, märgelhålor och kärrpölar i betesmarker.
Första fynd
Först publicerad av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift. I handskrift 1754 av Fischerström från Hasslöv Dömestorpstrakten (Gertz 1947).
Bygdenamn och bruk
Äldre provinsnamn är bockabla [bockblad], gedamesa [getmossa], bläkabla [stort blad] samt treklöver, traifodablad och traiföttingar [trefotingar]. De två första namnen kan syfta på att endast getter äter växten eller att den använts som medicin åt dem (Vide 1966).
Utbredning
210 rutor (94 %). Vanlig men med något lägre frekvens på kustslätten eftersom där finns färre lämpliga ståndorter. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.