storsileshår
Drosera anglica
Storsileshår är en ursprunglig art som främst växer i gungflyartade vitmossmattor och på dy vid myrgölskanter, på åmader och i kärrdråg. Mera sällan finner man den i kanterna av större höljor på högmossar. Vid källor och källflöden, i översilade kärr och fuktängar samt någon gång även på sjöstränder växer den på blottad mineraljord.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 under namnet D. longifolia men utan lokaluppgift. Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgift (L. Montin i S).
Utbredning
66 rutor (30 %). Ganska vanlig i den södra hälften av skogsbygden, ganska sällsynt i den norra liksom i delar av övergångsbygden. På kustslätten och i en stor del av övergångsbygden saknas den eftersom där inte finns lämpliga ståndorter. – Ahlfvengren (1924): flerstädes.
