lundelm
Elymus caninus
Lundelm är ursprunglig. Den bildar mindre bestånd i lövträdsridåer utmed bäckar och åar, i näringsrika alsumpskogar samt mullrika löv- och blandskogar.
Första fynd
Först publicerad av Fries 1817 (’Mycket ymnigt vid Nissans stränder och därifrån till Ätran överallt rikligt förekommande, i Wessige, Fröllinge etc., men är inte heller i omgivningen något sällsynt gräs’). I handskrift 1789 av Osbeck från Hasslöv. Äldsta belägg från Hasslöv i bokskog vid Möllängen och vid Möllängsbäcken 1700-talet (P. Osbeck i S).
Utbredning
92 rutor (41 %). Ganska vanlig på kustslätten, i övergångsbygden och i de största ådalarna i skogsbygden. Saknas nästan helt i övrigt. – Ahlfvengren (1924): här och där i lunddälder.
