Klockljung är ursprunglig. I likhet med ljung Calluna vulgaris är den bunden till de magra och sura markerna. Den kräver dock högre markfuktighet och växer främst, och oftast rikligt, på mossar, fukthedar och i vissa fattigkärr. I Sverige har arten en starkt sydvästlig utbredning.
Första fynd
Först publicerad av Montin 1766 (’Tävlar i myckenhet med gemena Ljunget på många ställen’). I handskrift 1754 av Fischerström från Hasslöv Dömestorpstrakten (Gertz 1947).
Bygdenamn och bruk
Ett äldre namn från Harplinge är bjällelyng [bjälla = klocka]. Även namnet kopattar är känt från landskapet. Det sistnämnda också använt om getrams Polygonatum odoratum och käringtand Lotus corniculatus.
Variation
Vitblommig klockljung är ganska sällsynt.
Utbredning
220 rutor (99 %). Mycket vanlig. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.