Mattlummer är ursprunglig. I naturlig eller någorlunda naturlig vegetation finner man den i torra till friska, ganska glesa barrskogar samt vid enstaka tillfällen även i sumpskogskanter. Eftersom den är ljusälskande och starkt kulturgynnad uppträder den särskilt i gläntor och hyggeskanter samt då och då även i torra naturbetesmarker. Allra vanligast är den emellertid på ljusexponerade skogsvägar, virkesavlagg och vägslänter där den bildar mindre bestånd. Även långt ute på kustslätten har den lätt för att kolonisera nyanlagda vägslänter.
Ljunghedarnas omvandling till barrskogar har sannolikt inneburit en frekvensminskning.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 (’På Hasslöfs utmark och flere ställen’). Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgift (L. Montin i S).
Bygdenamn och bruk
Angående lokalnamn se revlummer L. annotinum. Enligt Vide (1966) är också namnet böttegräs känt från Frillesås. Växten användes vid tvättning av träbyttor. Se också älggräs Filipendula ulmaria.
Utbredning
137 rutor (61 %). Vanlig i skogs- och övergångsbygden i den södra och mellersta delen, i övrigt ganska vanlig men med en stor lucka i delar av Varberg och Kungsbacka. – Ahlfvengren (1924): allmän både i skogsbygden och på ljungbackar och hedar i slättbygden.
