Backsmultron är ursprunglig men kulturgynnad. Den ljusälskande, konkurrenssvaga och kalkgynnade arten växer vid havet på torr, solöppen gräsmark i anslutning till skalgrus.
Första fynd
Först uppgiven av Fries 1818 under namnet F. collina ('I skogsbackar, tillsammans med smultron’).
Utbredning
4 rutor (2 %). Sällsynt i den norra delen. – Enligt Ahlfvengren (1924) sällsynt.
Lokaler
Varberg Träslöv S om Läget, Svarthall (5B 6h 04 05) torr strandäng 1980-talet (HEG). Kungsbacka Onsala Nidingen (6B 1d) gräsmark N om jordkällaren och innanför stenmuren NV om stora huset (Unger 1992); Malö (6B 2d) 1989 (UU). Känd sedan 1924 (se nedan). Ölmevalla på flera platser efter stranden från Näsbokroks naturreservat till Hästholmen, t ex vid 6B 2f 29 01, torr strandsluttning med skalgrus 1989 (JK); Stenudden (6B 2f 32 15) torr strandsluttning med skalgrus 1989 (JK). Känd från området sedan 1959 (se nedan).
Äldre uppgifter. Laholm Skummeslöv Nya Skottorp (Theorin 1865). Halmstad Söndrum Tylön 1891 (K. Ouchterlony i GB). Falkenberg Falkenberg Herting, på banvallen 1912 (S. Svenson i LD). Ullared Fridhemsberg (C. Bliding enligt Hård av Segerstad 1927). Varberg Träslöv Näset 1910 (Ahlfvengren i GB och S). Varberg Apelviken, södra delen av Gubbeberget 1947 (B. Peterson i GB). Kungsbacka Lindome Lyckan (Ekberg enligt Hård av Segerstad 1927). Onsala Malön (Ahlfvengren 1924) och 1953 (S. Holmdahl i GB). Ännu 1989 (se ovan). Släp Kullen 1905 (J. E. Palmaer i GB, LD och UPS); Stora Klev 1944 (S. Holmdahl i GB). Ölmevalla Bråtaviken 1959 och 1965; viken S om S:t Lars kapell 1960; Hästholmen 1959 (samtliga Ö. Nilsson i LD). I området ännu på 1980-talet (se ovan).