Det svenska namnet syftar på att växten är lika mångformig som tamhunden. Variationen är inte mindre när det gäller möjliga växtplatser. Hundstarren, som är ursprunglig men kulturgynnad, växer i en mångfald fuktiga och oftast också näringsfattiga miljöer - kärr, med undantag av de fattigaste vitmosskärren, källflöden, stränder, fuktiga skogar, sumpskogar, betade fuktängar, fukthedar, diken, stigar, skogsvägar etc.