Spenslig ullört är i likhet med föregående en gammal, kulturberoende och konkurrenssvag annuell. Den växer i sandiga, övergivna åkrar, på torra backar och slänter i naturbetesmarker, i grus- och sandtäkter samt på åkervägar, vägrenar och järnvägsområden.
Ohlander (1965 a) uppgav arten från grustaget vid Fjärås bräcka. Först 1991 återfanns den, nu växande i 1000-tal kring de nyanlagda dammarna i grustagets botten.
Första fynd
Först publicerad av Fries 1819 under namnet Gnaphalium minimum från ”sandiga kullar” men utan lokaluppgift. Osbeck (1788) uppger Filago montana som vid denna tid omfattade både ullört och spenslig ullört.
Utbredning
44 rutor (20 %). Ganska vanlig på kustslätten och i övergångsbygden i Laholm, ganska sällsynt i kustområdet mellan Halmstad och Varberg. I övrigt sällsynt eller utan förekomster. – Ahlfvengren (1924): tämligen allmän.
Lokaler
Lokaler i Kungsbacka. Fjärås Bräckan (6B 4g 48 26) grustag, mycket rikligt 1991 (JK). Onsala Köpstaden (6B 4e 18 03) litet grustag vid väg 1983 (JJ, bekräftad av JK). Vallda Sandö (6B 6d 01 25) liten torräng, 9 ex 1987 (UU).
