läkevänderot
Valeriana officinalis
Läkevänderot är sannolikt ursprunglig i landskapet men den har även odlats i äldre tid och är säkert delvis kulturspridd. Den växer på näringsrik mark av varierande fuktighetsgrad, ofta i anslutning till kustslättens vattendrag men också på starkt kulturpåverkad mark, t ex åkerrenar, väg- och åkerdiken samt igenväxande odlingsmark. I Fjärås finns också ett par växtplatser i rasmarker med naturlig lövskog.
Första fynd
Först publicerad av Osbeck 1788 som ”sällsynt, vid bäckar”. I handskrift 1754 av Fischerström från Hasslöv Dömestorpstrakten (Gertz 1947). [Vid denna tid hade man dock inte skilt ut V. sambucifolia ur V. officinalis (se nedan).]
Utbredning
31 rutor (14 %). Ganska sällsynt och med stora luckor. – Ahlfvengren (1924): här och där.
