hampflockel
Eupatorium cannabinum
Hampflockel är ursprunglig. Den växer dels på skyddade havsstrandängar och i sprickor och skrevor på blockiga/klippiga havsstränder, dels på näringsrik mineraljord utmed vissa större och medelstora åar. I den senare miljön bildar den ofta mindre bestånd nära vattenlinjen.
Första fynd
Först uppgiven av Fischerström 1761 som varande en bland ”de raraste” växter i södra Halland. Äldsta belägg från Varberg stenig havsstrand 1700-talet (L. Montin i S).
Utbredning
39 rutor (17 %). Ganska vanlig utmed de sydhalländska åarna upp till Fylleån, vid en del vattendrag i Varbergstrakten samt längs kusten från Varberg och norrut. Sällsynt vid kusten strax V om Halmstad. – Ahlfvengren (1924): flerstädes, i synnerhet vid kusten.
