Strutbräken, som är ursprunglig men kulturgynnad, bildar vanligen täta och ganska vidsträckta bestånd i näringsrika bäckdalar, här och var på åstränder samt på översilad mark i ängslövskogar. Den planteras emellertid ofta i trädgårdar eller i anslutning till tomtmark, ibland ganska torrt, varifrån den med utkast eller självspridning genom krypande jordstammar tar sig ut i omgivande terräng, t ex bäckraviner nära bebyggelse, diken och diverse ruderatmarker.