Strätta är ursprunglig men mycket kulturgynnad. Den växer främst i fuktiga och inte alltför näringsfattiga miljöer - många olika strandtyper, kärr, fuktängar, fuktiga lövblandskogar och lövsumpskogar. Växten är också vanlig i naturbetesmarker, på övergiven och ofta försumpad odlingsmark, i diken och vägkanter samt vid dammar och märgelhålor.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift. Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgift (L. Montin i S).
Bygdenamn och bruk
Äldre lokalnamn är trya, tjute, tyden, ängapiba och änglakrona. De fyra första namnen syftar på att man kan göra visselpipor av de ihåliga stjälkarna. Ànglakrona är skapat av släktnamnet [= ängel] och utseendet hos den pampiga blomsamlingen.
Utbredning
217 rutor (97 %). Mycket vanlig utom i det extremt näringsfattiga myrområdet i sydöstra Halmstad, där arten saknas. – Ahlfvengren (1924): tämligen allmän.