sötvedel
Astragalus glycyphyllos
Sötvedel är ursprunglig men något kulturgynnad. Den växer främst i ganska solöppna lägen, t ex rasbranter, lövbryn, glesa buskmarker, sandiga torrbackar och vägslänter. Oftast råder goda markförhållanden genom inverkan av skalgrusbankar eller basiska bergarter.
Första fynd
Först uppgiven av Montin 1766 från Släp (’Uti en skogvuxen äng vid Särö Sätesgård i N. Halland’). Belägg utan årtal i S.
Utbredning
34 rutor (15 %). Ganska vanlig i västra delen av Kungsbacka, ganska sällsynt i den norra delen av Varberg och mycket sällsynt eller utan förekomster i övriga områden. – Ahlfvengren (1924): flerstädes.
