vattenmåra
Galium palustre
Vattenmåra är ursprunglig. Den växer, mestadels rikligt, i fuktiga lövskogar, alsumpskogar, alkärr, öppna kärr, fuktiga naturbetesmarker och fuktängar, på sötvattensstränder och sötvattenspåverkade havsstrandängar samt vid märgelhålor och i diken.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift. Äldsta belägg från Hasslöv Dömestorp 1700-talet (P. Osbeck i S).
Variation
Vattenmara omfattar två underarter, vattenmåra ssp. palustre och stor vattenmåra ssp. elongatum (se t ex Mossberg m fl 1992). De båda underarterna, som ibland betraktas som arter, har inte hållits isar under inventeringen.
Utbredning
222 rutor (100 %). Mycket vanlig. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.