Den kalk- och slåttergynnade växten förekommer huvudsakligen i sydöstra Sverige från Skåne till Södermanland.
Första fynd
Först uppgiven av Neuman 1884 under namnet Erythraea centaurium från Tjärby på en ö i Tjärby sjö 1880. Vid arkeologiska undersökningar 1982 i vallgraven (kvarteret Karl XI) i Halmstad påträffades frön av flockarun i lager som daterats till 1600/1700-talet (A. Andersson i manuskript 1995).
Utbredning
Om man bortser från de subfossila fröna finns i Halland endast fyra fynd av flockarun, alla äldre och sannolikt från tillfälliga förekomster. Osbeck, Bexell och Fries anger arten utan belägg från norra Hallands stränder. Enligt Ahlfvengren (1924) är uppgifterna helt säkert grundade på bredbladiga former av kustarun.
Lokaler
Äldre uppgifter. Laholm Tjärby se primäruppgift. Halmstad Snöstorp Villmanstrand 1914 (F. Afzelius i LD). Söndrum 1959 (E. Wieslander i S, bekräftad av A.-L. Jerbo 1983). Varberg Torpa Kärradal 1933 (G. Holm i LD).