armeniskt björnbär

Armeniskt björnbär, som är ursprungligt i ett område runt Kaukasus (Pedersen & Schou 1989), är ganska vanligt i odling. Arten har förvildats och är bofast i landskapet. Ståndorterna framgår av lokalförteckningen nedan.

Ny bofast art; odlad som bärbuske, samt kvarstående eller förvildad i anslutning till bebyggelse. Etablerad och naturaliserad t.ex. på Hanö.

Status: ganska sällan odlad bärbuske; mycket lätt självsådd med fågelspridda frön, bofast och mångenstädes fullständigt naturaliserad. Först uppgiven 1915 från Lund (Blom det. AOr i LD), men först efter 1950 mer spridd. Dock känd i odling sedan 1860-talet (KLun 2007).
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppenbarligen mycket starkt ökande – har på ungefär 50 år blivit en av landskapets vanligaste björnbärsarter.
Kommentar: B, granskare AOr och KAO.

En art från Kaukasus, som odlas mycket som bärbuske och som har förvildats och naturaliserats i stora delar av Europa. I Småland har den mest påträffats kvarstående efter odling eller som utkommen, men åtminstone i Västervik Västrum och Älmhult Älmhult verkar den ha spritts spontant. Den borde kunna etablera sig vid kusten.

Armeniskt björnbär är en ursprungligen odlad art som härstammar från Kaukasus. Den har stora och välsmakande frukter, men också mycket kraftiga taggar, vilket är anledningen till att den har ersatts av mer beskedliga sorter i handeln. Arten klarar sig bra på kalkrik mark och finns fågelspridd över större delen av Öland, främst i anslutning till bebyggelse. I delar av världen, bland annat USA, anses armeniskt björnbär vara en invasiv art och en liknande utveckling kan befaras även på Öland.

Kulturflykting, bofast.

Förvildad, även kvarstående, bofast.
Vägkanter och dikesrenar, torr ängsmark, skogsbryn och ljusöppen skog; även på skräphögar, jordhögar, odlingsrösen och ödetomter. Odlad art som ger rikligt med frukt och förmodligen sprids med fåglar (Johansson & Larsson 1996), men även med utkast. Ett antal förekomster vid militärförråd långt från bebyggelse tyder på att arten även sprids med biltransporter; troligen har frukter fastnat på bildäcken.

Funnen under Projekt Gotlands flora från Sundre till Fårö. Särskilt rika bestånd fanns 1993 i tallskogen (nu avverkad) 100 m söder om avtaget till grottorna, Lummelunds bruk, Lummelunda (16549- 64040- TK i S; Johansson & Larsson 1996).

Armeniskt björnbär odlas som bärbuske och har sitt ursprung i Kaukasus. Arten förvildas lätt med hjälp av fågelspridda frön. Stammarna blir mycket höga och grova. Man finner den dels kvarstående i gamla trädgårdar och på ödetomter, dels på vägkanter och i skräpmarker som grusplaner, hamn- och industriområden samt på schaktmassor.

Det armeniska björnbäret är allmänt odlat och ibland kvarstående i gamla trädgårdar. På ett par ställen har arten förvildats på vägkanter och i tomtgränser men den är knappast fröspridd i landskapet.

Kaukasus, allmänt odlad i Europa. Under första hälften av 1900-talet var den den vanligaste odlade björnbärsarten i mellansvenska trädgårdar. I Sörmland hinner den emellertid bara sätta frukt i särskilt varma lägen eller särskilt gynnsamma år.