backsmörblomma

Se ängssmörblomma Ranunculus polyanthemos subsp. x polyanthemoides och vanlig backsmörblomma Ranunculus polyanthemos subsp. polyanthemos.

Se vanlig backsmörblomma Ranunculus polyanthemos subsp. polyanthemos.

Backsmörblomma är en i området gammal växt, möjligen ursprunglig men i huvudsak kulturgynnad. Den ljusälskande, betes- och kalkgynnade växten har minskat under 1900-talet. Varför den gått tillbaka är svårt att få klarhet i eftersom äldre ståndortsuppgifter är mycket sparsamma. Förmodligen är backsmörblomma en av alla de arter som missgynnas av moderna jordbruksmetoder. De tidigare ogödslade naturbetesmarkerna omvandlas nu i stor utsträckning, antingen till gödslade kulturbetesmarker eller till skogsmark genom plantering/igenväxning.

Allmän-tämligen allmän på Mälarslätten; ett 50-tal lokaler i Skogslåglandet och Nedre Bergslagen. Utbredning i huvudsak bestämd av temperaturklimatiska förhållanden. N om Mälarslätten kalkgynnad; gärna i varmt läge (S-vända, branta sluttningar., såsom lokal 1, 3, 6). däremot inte påfallande sandgynnad (endast ca 15 % av lokaler på ej kalkrik mark här belägna på åsar). Utbredningstyp: S3.

Ej känd nordligare i landet. - 11 (5).

1970-talet: 2 lokaler.

Backsmörblomma växer på torr eller frisk, närings- och basrik mulljord, helst på grusigt eller sandigt underlag. Den uppträder särskilt i torrängar, gärna på grusåsar eller moränbackar, och i gles lövskog, t.ex. björkhagar eller ekbackar. Den växer också i bryn, på åkerholmar och åkerrenar samt i vägkanter. Undantagsvis finner man den i gles tallskog eller i bergbranter.

Backsmörblomman är en betes- och slåttergynnad art, som i allmänhet försvinner efter en längre tid med utebliven hävd.

Under inventeringen har inte ängssmörblomman beaktats, och arten redovisas därför här kollektivt. – Dock bestämde Baltisberger en del material i svenska herbarier, och något kan därför sägas om underarternas förekomst i landskapet nedan.

Arten har gått tillbaka påtagligt i västra Småland. Kvarvarande lokaler där är skyddsvärda.

Backsmörblomma växer i stäppartade torrängar, idag ofta betade. Flera av de aktuella lokalerna bedöms vara gamla slåtterängar. Backsmörblomma är även funnen i gles ädellövskog, skogsbryn, tuviga kalkfuktängar och sällsynt som relikt i vägrenar.

Backsmörblomma är ganska ovanlig på dagens Öland med flest noteringar i Mittlandet. Lämpliga lokaler för backsmörblomma har tunnat ut jämfört med Sterner (1938), speciellt markant är tillbakagången för backsmörblomma på södra och västra delen av Öland. Orsaken är att gamla slåtterängar idag inte hävdas utan växer igen till lövskogar som är alltför skuggiga för att vara optimala för backsmörblomma. En del av de gamla ängarna är i stället omförda till åkermark och växten därmed försvunnen. Backsmörblomma är möjligen något förbisedd under inventeringen men tillbakagången är påtaglig. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Backsmörblomma känns igen på sina stora blommor, utstående foderblad, fårade blomskaft, håriga stjälk, långskaftade och relativt smalflikade basalblad.

I Norden förekommer tre underarter: vanlig backsmörblomma subsp. polyanthemos, ängssmörblomma × polyanthemoides och skogssmörblomma subsp. nemorosus (Jonsell 2001). I en genomgång av backsmörblomma i Norden med statistiska analyser av morfologiska karaktärer på herbariematerial, förkastas mellanformen ängssmörblomma eftersom den överlappade med vanlig backsmörblomma (Fröberg m.fl. 2020). På Öland är endast vanlig backsmörblomma känd. Den har stjälk som nertill är utspärrat hårig, basalblad djupt och smalt flikade. Underarten är östlig i sin utbredning, från centrala och östra Europa och vidare till Sibirien och Centralasien. Skogssmörblomma anses i Norden ursprunglig i sydvästra Danmark men det finns gammalt herbariematerial från Gotland. Den har en stjälk som är tilltryckt hårig, basalblad som är mindre flikade och med bredare bladflikar. Typisk växtmiljö är ekkrattskog. Ängssmörblomma uppges vara intermediär i sina karaktärer men har aldrig angivits från Öland.

Gammal, bofast.

Backsmörblomma växer på skalhaltig mineraljord, oftast solexponerat i gräsmarker, lövskogsbryn och buskkratt i kanten av betesmarker, på torrbackar och i övre delarna av havsstrandängar. På öppet skalgrus kan man finna arten i skaltäkter, skräpmark och på vägkanter. Den hör till de subkontinentala arter som i Bohuslän trivs bäst i de norra kusttrakterna i lä av Norge. Sedan förra inventeringen har backsmörblomman minskat betydligt i de södra delarna, framför allt i inlandet. Arten företräds i landskapet av ssp. polyanthemos, vanlig backsmörblomma.

Backsmörblomma har av oss hittats i de östra delarna av landskapet, på kulturpåverkad mark, ofta öppen gräsmark, men även på mark med träd eller hasselbuskar. Det är svårare att bedöma i vilken miljö den växte på de gamla lokalerna. Den blommar i ekorrbärets eller linneans tid.