lundviol

Lundviol är ursprunglig. Den växer endast på mullrik mark i ädellövskogar och lundar.

Lokaler med lundviol bör undantas från ingrepp som kan förändra konkurrens-, fuktighets- och ljusförhållanden.

Enl. Hultén (1971) skulle växten uppträda Ö om Norra Vätternspetsen, möjligen i Närke. Någon Närkelokal är dock inte känd. Närmaste växtplats finns i Björskog i Västmanland i naturrreservatet Skäret (ännu på 1970-talet; jfr Malmgren 1982) ca 20 km Ö om Närkegränsen.

Gammal bofast art.

Ej tidigare uppgiven för Dalsland.

1324 Viola reichenbachiana Jord.

Syn.: V. sylvestris auct.

This species is restricted to Europe and adjacent parts of Africa and Asia. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 290.

3; Mälarområdet: Kungs-Barkarö Åsen mellan Fröstuna och Botten [ädellövskog] 1948; nära Uknö, lund 1951 (Ham.; det. E. Asplund). Publicerad av HAM. (1956): Kungs-Barkarkarö s:n. Även uppgiven från Björskog Skäret (Walld. manuskript 1964; publicerad av S. MARKL 1976b). - Inga belägg kända av mig.

Tämligen starkt sydlig art med nordligaste förekomster vid Upplandskusten. Tillhör samma grupp av sydliga, i Svealand mycket glest förekommande lundväxter som Gagea spathacea. Utbredningstyp: S12.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med 31–45 %.
Kommentar: vitblommiga former förekommer mycket sällsynt.

Lundviol växer på frisk, näringsrik och basrik mulljord, oftast i något skuggig ängsblandskog (gärna ekskog) eller i hasseldungar, någon gång i översilad, buskrik betesmark. I västra Småland påträffas den endast på grönsten.

Även det svenska namnet lundviol är tvetydigt – det användes långt in på 1900-talet för skogsviol V. riviniana. Följande uppgifter, där endast det svenska namnet lundviol anges, är därför osäkra: Nässjö Norra Solberga Lövhult (Hjalmar Bjurulf 1954, 1961). Tranås Säby Ekbergsparken i Tranås samt Ekebäck några hundra meter från länsgränsen vid Mada (Hjalmar Bjurulf 1952).

Lundviol växer halvskuggigt på frisk, mull- och kalkrik mark i ädellövskog och hässlen, de sistnämnda ibland betade. Den kan även förekomma i avenboksskog, blandskog, trädbärande slåtterängar och någon gång i tallskogar med enstaka hasselbuskar. När skogar delvis röjs för att betas kan den, åtminstone tillfälligt, dyka upp i stort antal.

Lundviol följer utbredningen av ädellövskogen på Öland och är således vanlig inom Mittlandet och i delar av kustskogen väster om väg 136. Längst uppe i norr hittas lundviol i rikare skogar som vid Lindreservatet, Böda sn, och runt Horns kungsgård, Högby sn. På sydöstra Öland, från Sandby sn och ner till Ås, saknas den helt. Förr växte den i Asplunden, Hulterstad sn, men gallringar av skogen har gett ett massivt uppslag av kvävegynnade arter vilka bland annat konkurrerat ut lundviol. Lundviol har minskat på Öland jämfört med tidigare inventeringar. En orsak är att dagens lövskogar, efter att skogsbetet upphört, är alltför skuggiga för att vara optimala. Små lundrester i åkerlandskapet huggs ibland ner vilket drabbat några äldre lokaler. Eftersom lundviol bara är möjlig att artbestämma under sin korta blomningstid kan den vara något förbisedd.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Lövskog och ängen, företrädesvis på torr till frisk, mullrik jord; ofta vid husgrunder och stensträngar. Lundviol växer också i mullrik blandskog eller (oftare) granskog, gärna tillsammans med hassel. Enligt Johansson (1897) flerstädes [mindre allmän] på mellersta Gotland, sällsynt i övrigt. Vår uppfattning är att arten i dag är något vanligare än så, fastän ängesarealen minskade kraftigt under 1900-talet. På Gotska Sandön är lundviol möjligen invandrad under 1900-talet; de tidigaste rapporterna är från 1988 (Ingmansson & Petersson 1989). Här växer den på flera lokaler, i morer och i lövskog.

Lundviolen växer i mullrika ädellövskogar med artrik flora och lång kontinuitet. De flesta förekomsterna ligger nära kusten. Arten är sannolikt ursprunglig i området och kan möjligen betraktas som en relikt från den lövskogsflora som fanns här i trakten under varmare tidsperioder. Några av förekomsterna, som den vid Tyresö slott, antyder att arten även kan ha inkommit med gräsfrö. Hybrider med skogsviol är vanliga och kan ibland dominera på lokalerna.

Europa. I Sverige upp till Uppland, vanlig endast i de sydsvenska lövskogarna.