harklöver

Gammal bofast art.

Spridd–allm. i torrängar på Närkeslättens kalkberg, åsslänter, gravfält, murar, hällmarker etc. N om Vikhamn i Mellösa 1989 och vid Hargebadet i Hammar 1990 sågs den i fuktig sand på stranden.

Den är allm. och rikl. på bangårdar och spår i Hallsberg (Dalhielm 1984) och ses ofta i rika bestånd i grustag och på sandfält. Ofantliga mängder av harklöver växte över vägrenar, trädor och tallplanteringar Ö om Solberga äng i Lerbäck 1991. I Skogsbygden är den delvis sälls.

Harklöver är ursprunglig men mycket kulturgynnad. Den ettåriga, konkurrenssvaga och ljusälskande arten växer ofta rikligt på sandig/grusig, solexponerad och glesbevuxen mark - havsstrandhedar, sandfält, övergiven åkermark, torrbackar och slänter i naturbetesmarker, vägrenar, vägslänter, järnvägsområden, grustag, soptippar och grusplaner.

1244 Trifolium arvense L.

This polymorphic species (cf. Fl. Eur. 2/1968, p. 167) was originally restricted to Europe and adjacent parts of Africa and Asia. It is spread by man in open spaces. The northernmost occurrences are only casual. It has been introduced and partly naturalized in S. Africa, N. Arnerica, S. Australia and New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 238.

Allmän (Ängsö)-tämligen allmän på Mälarslätten. Härovan ås-, kalk- och järnvägsgynnad, hastigt avtagande; på vissa lokaler bofast upp till Norra Skogslåglandet Sydlig art, gynnad av Mälarslättens temperaturklimat. Utbredningstyp: S3.

Förr tillfälligt införd, troligen främst med barlast. En nutida bangårdsförekomst. - 5 (5).

Myrin 1832.

Harklöver växer på torr, grusig eller sandig, glest bevuxen jord. Den ses oftast på starkt kulturpåverkad mark som grustag, skärningar, vägkanter, ödeåkrar, industriområden och gårdsplaner, och den är en karaktärsväxt för bangårdar och järnvägsvallar. Dessutom är arten vanlig på hällar och i klippterräng liksom på grusåsar och gruskullar, framför allt i fläckar med gles vegetation.

Harklöver växer på torr, sandig mark med för övrigt glest växttäcke. Majoriteten av växtlokalerna, drygt 75 %, kan beskrivas som örtrika och betade torrängar. Ruderatmiljöer som gamla sandtag, jordhögar och annan sandig–grusig mark utgör ca 15 %. Som åkerogräs är den idag nästan försvunnen, endast 5 % av fynden är gjorda i åkrar eller trädor. Resterande 10 % fördelas mellan vägkanter, skogsbryn och gårdsmiljöer.

Harklöver är en vanlig växt och spridd över hela Öland inklusive Stora Alvaret. Växten har minskat som åkerogräs då sandiga åkrar omförts till betesmarker eller planterats med tall. På dagens Öland är naturbetesmarker, både på alvaret och i sjömarken, den viktigaste växtmiljön. Efter torrsommaren 2018 gynnades harklöver och sågs följande säsong i stor mängd på torrängar där de perenna gräsen slagits ut.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Torra, sandiga miljöer, såsom torrängar, sand- och grusbackar och sandig kalkhällmark; även på alvarmark. Betestålig. Spridd över hela Gotland utom i ett par mindre områden, t.ex. från Gothem till Bäl och Boge. Harklöver ökade troligen under 1900-talet, eftersom Johansson (1897) angav harklöver som mer sällsynt utanför sandområdena.

Harklöver växer solöppet på torr, glesbevuxen, gärna sandig mark. Man finner den på torrbackar, på tunt jordlager på berghällar och klippavsatser, i vägskärningar, på vägkanter, banvallar och stationsområden liksom i grustag och på sandiga skräpmarker.

Den ettåriga harklövern är en gammal människoföljeslagare som växer på torra, solexponerade lokaler med delvis öppen jord, som vägkanter, skärningar, järnvägsområden, grusgropar, markhällar och klippskrevor. Arten föredrar lätta jordar och var som artepitetet anger förr vanlig i sandiga åkrar. Arten är mycket konkurrenssvag i sluten vegetation, vilket säger något om åkrarnas tillstånd i äldre tider.

Harklöver kan vila i fröbanken. Efter att man hade ryckt upp lövträdsplantor vid en järnväg där arten växte 20 år tidigare grodde den på nytt. Frön kan gro på sensommaren och låga bladrosetter kan övervintra gröna. De kan också gro på våren. Harklöver blommar i linneans eller mjölkens tid. En våt sommar blir blomningen extra riklig.