Tusensköna, som gynnas av bete och gräsklippning, växer främst på frisk till fuktig, näringsrik gräsmark där den ibland uppträder mycket rikligt. De vanligaste växtplatserna är gräsmattor, främst i parker och på kyrkogårdar, betesmarker och fleråriga vallar samt vägkanter.
Tusensköna är inte ursprunglig i Halland men har enligt primäruppgiften ovan funnits länge i trädgårdar, åtminstone i den södra delen. Den är fortfarande vanlig i odling men har också inkommit som förorening i gräsfrö, enligt Ahlfvengren (1924) i ” sen tid”, vilket bör betyda senare delen av 1800-talet.
Arten har under 1900-talet spritt sig till landskapets alla delar.
Första fynd
Först publicerad av Osbeck 1788 som allmän i trädgårdar. I handskrift 1789 av Osbeck från Hasslöv och Ö. Karup.
Bygdenamn och bruk
Lokalnamnet tusentitter eller tusentitta är känt från mellersta Halland.
Utbredning
112 rutor (50 %). Ganska vanlig. – Ahlfvengren (1924): flerstädes.