Nässelsnärjan är troligen en gammal kulturföljeslagare som kommit in med jordbruket. Arten uppgavs första gången 1833 från Holmsund i Gävle. Den betecknas som sällsynt i Gävletraktens växter 1848 och en handfull lokaler anges. I nästa utgåva 1863 ansågs den istället förekomma flerstädes. Lokalexempel ges också av Arnell 1924. Han angav till och med arten som tämligen allmän i Österfärnebo socken. Totalt finns omkring 35 gamla förekomster. Detta tyder på att arten har minskat en hel del. Kanske beror det på att antalet småjordbruk och gårdar minskat. Miljöer med brännnässlor och andra värdväxter har dock ökat men nässelsnärjan kan ha svårt att spridas till nya lokaler.
De vanligaste följeväxterna och värdväxterna är brännässla (78%), kvickrot, hallon, hundkäx, åker-tistel och stormåra. Arten har visat sig varaktig på flera platser, t.ex. vid Moms fäbodar i Ovansjö där den är känd sedan 1930-talet.