nässelsnärja
Cuscuta europaea
Nässelsnärjan är troligen en gammal kulturföljeslagare som kommit in med jordbruket. Arten uppgavs första gången 1833 från Holmsund i Gävle. Den betecknas som sällsynt i Gävletraktens växter 1848 och en handfull lokaler anges. I nästa utgåva 1863 ansågs den istället förekomma flerstädes. Lokalexempel ges också av Arnell 1924. Han angav till och med arten som tämligen allmän i Österfärnebo socken. Totalt finns omkring 35 gamla förekomster. Detta tyder på att arten har minskat en hel del. Kanske beror det på att antalet småjordbruk och gårdar minskat. Miljöer med brännnässlor och andra värdväxter har dock ökat men nässelsnärjan kan ha svårt att spridas till nya lokaler.
De vanligaste följeväxterna och värdväxterna är brännässla (78%), kvickrot, hallon, hundkäx, åker-tistel och stormåra. Arten har visat sig varaktig på flera platser, t.ex. vid Moms fäbodar i Ovansjö där den är känd sedan 1930-talet.
De vanligaste följeväxterna och värdväxterna är brännässla (78%), kvickrot, hallon, hundkäx, åker-tistel och stormåra. Arten har visat sig varaktig på flera platser, t.ex. vid Moms fäbodar i Ovansjö där den är känd sedan 1930-talet.
Ekologi
Nässelsnärja är en ettårig, vårgroende parasit. Den saknar klorofyll, rötter och blad. Frögrodd-en måste hitta en värdväxt inom två till tre veckor för att fästa sina sugorgan. Arten parasiterar ofta på brännässla men även på lupiner, humle, renfana och många andra växter. Nässelsnärjan behöver tillgång till frodvuxen ört- och gräsvegetation med stora nässel-bestånd. Den har mest hittats vid oskötta gårdstomter, gamla betesmarker och vägkanter i odlingslandskapet. Särskilt typiska är ladugårdsmiljöer med gamla gödselstackar eller annan kväve- och fosforrik mark. Ett par fynd har också gjorts i skärgården.
Variation
Enbart underarten vanlig nässelsnärja, ssp. europaea, har påträffats. Även fynden från kusten tillhör av allt att döma denna underart och inte under-arten strandsnärja, ssp. halophyta.
Utbredning
Sällsynt (15% och 43 lokaler). Minskande.
