svinmålla (aggregat)
Chenopodium album agg.
Svinmålla och svenskmålla är närstående och svåra att skilja åt. Svenskmållan är relativt sent utbruten ur svinmålla. Under inventeringen har arterna i huvudsak hanterats kollektivt. De uppträder i likartade miljöer och ofta tillsammans.
Svin- och svenskmålla är gamla kulturföljeslagare. De har förr kallats »lortmålla« i Årsunda och Österfärnebo. Artparet innefattades under svinmålla i tidigare litteratur och betecknades då som allmänna.
Svin- och svenskmålla är gamla kulturföljeslagare. De har förr kallats »lortmålla« i Årsunda och Österfärnebo. Artparet innefattades under svinmålla i tidigare litteratur och betecknades då som allmänna.
Ekologi
Svinmålla och svenskmålla är ettåriga fröspridda växter. Fröna kan vila i marken en längre tid med bibehållen grobarhet. De är ljuskrävande och konkurrenssvaga och växer bara på naken och helst näringsrik jord. Arterna är därmed helt beroende av människan och saknar naturliga växtmiljöer. Typiska växtplatser är jordhögar, schaktmassor, gödselstackar, orensade grusgångar och rabatter. De är vanliga ogräs i trädgårdsland och åkrar. Även urbana miljöer som industritomter, stadsbebyggelse och vägkanter till större vägar är vanliga växtplatser. Svinmålla/svenskmålla blir i inledningsskedet ofta dominerande på nyutlagda fyllnadsmassor.
Variation
Arterna är mycket variabla i växtsätt, storlek och bladform.
Utbredning
Både svin- och svenskmålla är vanliga i landskapet utom längs kusten. Från skärgården finns bara något enstaka fynd. Antalet kontrollbestämda fynd är få och räcker inte för att belysa om det finns skillnader i utbredning och uppträdande mellan arterna.
Mycket vanliga (92% och 666 noterade lokaler).
Mycket vanliga (92% och 666 noterade lokaler).