kalmus
Acorus calamus
Kalmus är en införd vattenväxt som naturaliserats över stora delar av Europa. Växten kom från Asien till Europa via Turkiet på 1500-talet. Den har brukats som medicinalväxt sedan antiken. Roten har bland annat använts mot tandvärk och dysenteri och som krydda. Kalmus har också planterats som prydnadsväxt vid dammar på större gods. En äldre förekomst vid Stortärnan i Valbo har inte kunnat återfinnas men två nya lokaler har hittats vid Dalälven.
Ekologi
Kalmus är en flerårig vattenväxt. Blommorna är sterila och kan inte bilda frön (hela den europeiska och asiatiska populationen utgörs av en steril triploid klon). All förökning sker istället med den kraftiga krypande jordstammen. Kalmus bildar ofta täta bladbestånd utan att blomma. Arten kan kanta små dammar eller växa i täta bestånd innanför vassarna i näringsrika vatten.
Utbredning
Till Stortärnan kom troligen arten med grävningsarbeten under 1900-talets början då tjärnen sänktes. Förekomsten vid Dalälven i Ålbo är troligen etablerad från lösdrivande jordstammar efter Hedesundafjärdens höjning på 1980-talet. Arten förekommer på flera platser på Upplandssidan av Dalälven.
Mycket sällsynt (2 lokaler i 2 rutor).
Mycket sällsynt (2 lokaler i 2 rutor).
Lokaler
1. Österfärnebo, Gysinge, Herrgårdsholmen, 12H7b 6686082 1559401 och 6685890 1559348, två små bestånd 2013 (PST).
2. Hedesunda, Ålbo söder om Baggbo, 12H8c 6690798 1564185, fräkenvassar mot Dalälven innanför massivt bestånd av bladvassar, en 20 × 5 m stor klon 2007 (PST & P-O Loock; Ståhl 2008).
Äldre uppgifter
Valbo, Aldertjärn [Stortärnan] 1918 (H Smith i UPS).