Myskmadra är flerårig. Den har krokförsedda frukter anpassade för spridning med djur. Lokalt sprids den dock mest vegetativt och täta mattor av blad motsvaras av ett tätt system av tunna gula jordstammar under markytan. Myskmadran är en kalkgynnad lundväxt som kräver luftiga mullrika jordar. Arten finns ofta i exklusiva skogsmiljöer med ädla lövträd och andra krävande skogsväxter. Den är en pålitlig signalart för sådana miljöer. Myskmadran före-kommer både i gammal skog och i ung skog men sällan på hyggen. Troligen försvinner den i vissa fall om marken blottläggs. Många lokaler finns vid källor eller på kraftigt genomsilad mark vilket troligen ökar artens överlevnad under vintern. Den vanligaste följeväxten är älggräs (49%) följd av gran, stenbär, piprör, ekorrbär, harsyra och blåsippa. Många mycket sällsynta skogsväxter har hittats i sällskap med myskmadra – hit hör ramslök, skogskorn, tandrot, vätteros, skogsfru och skogssvingel. Myskmadran börjar blomma när liljekonvalj, skogsstjärna och syren blommar.

Arten är vanligast ett stycke innanför kusten i östra Gästrikland. Förekomster finns även i skärgården och på enstaka ställen i inlandet. Växten saknas i till synes optimala miljöer t.ex. på många ställen i Nedre Dalälvsområdet. Myskmadrans utbredning liknar den för tandrot och skogssvingel och kanske har de en gemensam historia.
Sällsynt (12% och 61 lokaler).