vitpyrola
Pyrola rotundifolia
Vitpyrola är ursprunglig. Den angavs förekomma flerstädes i Gävletrakten under 1800-talet och vara tämligen allmän i landskapet vid 1900-talets början.
Den vanligaste följearten är blodrot (38%) följd av gran, stenbär, piprör, lingon, älggräs, vitsippa och blåsippa. I kärr är blodrot, hirsstarr och vattenklöver vanligt sällskap. Vitpyrolan börjar blomma samtidigt som linnea, nattviol och rosor.
Den vanligaste följearten är blodrot (38%) följd av gran, stenbär, piprör, lingon, älggräs, vitsippa och blåsippa. I kärr är blodrot, hirsstarr och vattenklöver vanligt sällskap. Vitpyrolan börjar blomma samtidigt som linnea, nattviol och rosor.
Ekologi
Vitpyrolan är en flerårig vintergrön växt. Den kan föröka sig vegetativt med underjordiska utlöpare men sprids över längre avstånd med luftburna frön. Arten är en ganska ljuskrävande skogs- och myrväxt som gärna växer öppet eller i gles skog. Den föredrar i likhet med andra pyrola-arter kvävefattiga miljö-er men vitpyrolan är dessutom tydligt kalkgynnad. Större förekomster är i allmänhet knutna till kalkrika miljöer, särskilt extremrikkärr där växten ofta är en karaktärsart för fastmattor av gyllenmossa eller andra rikkärrsmossor. Arten är också typisk för kalkfuktängar (t.ex. under kraftledningar) och annan öppen eller skogsklädd skogsmark med framträngande kalkrikt markvatten. Vitpyrolan hittas också i vägkanter, längs stigar, i gläntor och i skogsbårder vid havet. Många växtplatser är inte kalkpåverkade.
Utbredning
Arten kan ibland uppträda i stora bestånd och bilda bladmattor över åtskilliga kvadratmeter. Trots det finns ofta bara enstaka blommande individer.
Vanlig (70% och 330 noterade lokaler).
Vanlig (70% och 330 noterade lokaler).
