Pestskråp är en odlad och kvarstående eller förvildad art. Den kommer från Sydeuropa, Kaukasus och västra Sibirien och har odlats som medicinalväxt i Europa sedan medeltiden, bland annat som botemedel mot kramper och pest. Den första landskapsuppgiften är från 1834 då K.F. Thedenius noterade den från »Gefle på Tackjernsvåggården« [Näringen]. Lokalen uppges även i Gävletraktens växter 1848 med kommentaren »införd, endast honplantor«. Lokalen var, frånsett ett fynd från hamnen 1856, den enda kända i landskapet under 1800-talet och ytterligare lokaler tillkommer först under senare delen av 1900-talet. Arten odlas numer sällan som prydnadsväxt.
Pestskråp växer helst öppet på näringsrik mark och de stora bladen kan då täcka ansenliga ytor. Arten har påträffats i några gamla parkområden och på andra platser där den tidigare odlats. De flesta bestånd har dock hittats längs vägkanter och på tippar med trädgårdsavfall. Troligen sker en viss spridning av lösryckta jordstammar med snöplogar och andra vägfordon.
Ekologi
Pestskråp är en flerårig art med kraftig vegetativ förökning med krypande jordstammar. Växten är huvudsakligen skildkönad. I Sverige har nästan enbart hanplantor odlats. Honplantor är mycket sällsynta och i landet ansågs inga aktuella förekomster finnas kvar 1991 (Kers 1991). Lokalen vid Tackjärnsvågen ansågs då utgången sedan länge.
Utbredning
Lokaler
1. Torsåker, Berg (Richard Drewert enl Lindberg 1979), Bergs kvarn, 13G2g 6711063 1534895, högvuxen skräpvegetation vid fd kvarn, 100 m2 1988 och senare (BRI, PST, GUL mfl).
2. Kratte masugn (Richard Drewert enl Lindberg 1979), 13G0g 6703931 1531648, parkområde vid hyttrester, ca 10 m2 1988 (Risberg 2008), 11 × 6 m och flera mindre bestånd 2005 (BHE & GOD).
3. Gävle, Gefle på Tackjernsvåggården 1834 (Thedenius ms 1835), Tackjärnsvågen, införd, endast honplantor (Hartman 1848; odaterat belägg i UPS), mellan Testeboån och Strömmavägen, bakom KF-lagret, 13H6e 6731150 1573850, svart mylla, sopor, byggavfall, i lövskog, 100-tals 1991 (PST), senare ej återfunnen.
4. Engeltofta (G Eriksson enl Lindberg 1979), 13H6f 6732808 1578238, kant mot parkering 2001 (GUJ & BIJ).
5. Hille, Oslättfors, 13H7c 6739950 1563550, frodig örtvegetation i sjöstrand och på trädgårdstipp 1994 (GNI).
