Tagelsäv är ursprunglig. Arten angavs förekomma fler-städes på havsstränder vid 1800-talets mitt. Gamla fynduppgifter tyder överlag på att arten varit vanligare förr och att den missgynnats av upphörande slåtter och bete på stränder och andra fuktiga marker. Igenväxning med vass på strandängar och myrar svarar troligen för en stor del av minskningen.
Tagelsäven är en mycket bra indikatorart för rikkärr i inlandet. Längs kusten, där kärren generellt innehåller mer blottad dy och kanske har högre salthalt, är den inte lika kräsen. Här finner man den även i intermediära kärr och även på finkorniga havsstränder med utströmmande grundvatten. Arten förekommer sällsynt också på annan fuktig kalkrik mark med blottad jord t.ex. i botten av grustag, längs vissa skogsvägar och i kraftledningsgator.
De vanligaste följeväxterna är hirsstarr (43%) och dystarr följda av pors, vass, storsileshår, snip och vattenklöver.