surkörsbär
Prunus cerasus
Surkörsbär förekommer bara som förvildad från odling. Surkörs är en gammal kulturväxt som var vanlig i allmogeträdgårdar i landskapet på 1800-talet och troligen långt tidigare. Den fanns rikligt förvildad vid Holmsund i Gävle redan under tidigt 1800-tal. Odlade sorter med mörk bärsaft har ofta kallats moreller och de med ljus bärsaft klarbär.
Ekologi
Surkörsbär bildar små träd som kan föryngra sig med rotskott. Frökärnorna kan spridas med fåglar. Arten förekommer mest som kvarstående buskar och småträd eller rotskottsbildande bestånd vid övergivna gårdar och ödetomter. Några fynd har också gjorts av förvildade plantor utanför tomtmark, bland annat i igenväxande hagmarker.
Utbredning
Sällsynt (8% och 17 lokaler).
Lokaler
Äldre uppgifter
Gävle, S änden av asplund mellan östra och västra Holmsund (Östling enl Wikström 1824), nära Holmsund, »copiose«, kulturspridd (Hartman 1848); Ockelbo, Åbyggeby, kulturspridd (Hartman 1848).
Gävle, S änden av asplund mellan östra och västra Holmsund (Östling enl Wikström 1824), nära Holmsund, »copiose«, kulturspridd (Hartman 1848); Ockelbo, Åbyggeby, kulturspridd (Hartman 1848).
