Mjölkört är en ursprunglig men starkt kulturgynnad växt som varit väl känd av allmogen och bär många lokala namn. I landskapet kallades den förr »mjölkgräs« eller »mjölkris« och i Järbo och Valbo även »rallarros«. Den anges som allmän eller tämligen allmän i tidigare skrifter från 1800-talet eller 1900-talets början. Trots större andel kalhyggen idag är det tveksamt om arten förändrat sin förekomst särskilt mycket sedan 1800-talet.

Mjölkört blommar och sprids i mängd på hyggen. När skogen sluter sig upphör blomningen och antalet plantor reduceras. Men även i sluten skog lever arten kvar – obemärkt med enstaka uthålliga och troligen mycket gamla individer.

Majoriteten av alla observationer är gjorda på kulturmarker. Arten tillhör karaktärsväxterna längs vägkanter och banvallar. Typiska miljöer är även gamla gödselstäder, ladugårdsväggar, gårdstun, ödetomter och andra övergivna gräsmarker.

Mjölkört är en framgångsrik kolonisatör som slår rot där ny mark blottläggs. Det kan vara allt från grustag, jordhögar och industritomter till eldstäder och övergivna blomkrukor.

De vanligaste följeväxterna på kulturmarker är röllika (22%), hallon, rödven, maskrosor, hundkäx och renfana. I skog är gran (29%), hallon, rönn, lingon, harsyra och kruståtel vanligt sällskap. Blomningen kulminerar i mitten av juli då rödklint, älggräs, röllika, gulmåra, brudsporre och stor blåklocka blommar.