Arten är främst knuten till fuktig skogsmark med rörligt markvatten. Den trivs bäst i lite yppigare skogsmiljöer – i raviner, genomsilade skogssluttningar, längs fuktstråk och källbäckar. Växten är troligen indifferent till kalk och har sina rikaste förekomster i miljöer utan särskild kalkpåverkan. Den är skuggtålig och växer gärna i gammal sluten skog men också i ungskogar och på fuktiga hyggen. Särskilt vanlig är hultbräken längs rinnande vatten och knappast någon skogsbäck saknar denna ormbunke. Även rikare sumpskogar och skogsklädda sluttningsmyrar är typiska biotoper för hultbräken. I anslutning till kulturen förekommer den mest längs diken och skogsvägar.

Arten är jämnt spridd över landskapet med smärre koncentrationer till vattendragen. Den har inte noterats på öarna i Gävlebukten.
Mycket vanlig (98% och 988 noterade lokaler).