fjälldunört
Epilobium hornemannii
Mer information om arten
Fjälldunört är en ursprunglig art. Den hittades första gången i Gästrikland i en källa på Trätåsen i Ockelbo av F. Dahlstedt omkring 1916. Fyra gamla lokaler, men bara två aktuella, är kända vilket tyder på att arten minskat – kanske är det på grund av att källor friställts, dikats eller blivit sönderkörda vid skogsbruk.

Ekologi

Fjälldunörten är flerårig och har korta underjordiska utlöpare. De hårförsedda fröna kan lätt spridas med vinden. Arten växer bara i källor i skogstrakter och behöver större källor där det finns öppna källkratrar som rinner ut i källbäckar. Den växer mer eller mindre flytande på lösa mossmattor. Ofta finns andra ovanliga källarter som källört och gullpudra.

Utbredning

Arten befinner sig nära sin svenska sydgräns.
Mycket sällsynt (2 lokaler i 2 rutor).

Lokaler

Hybrider
Hybriden med kärrdunört, E hornemannii × palustre, har också påträffats i källan vid Präståsen 1992 (belägg, !S Snogerup).

Lokaler
1. Ovansjö, Källbodarna, 100 m SO vändplan vid gården, 13G4f 6723950 1526950, sluttande källflöde, källvegetation dominerad av gullpudra, i lös men sammanhängande matta 2000 (PST, !S Snogerup).
2. Ockelbo, Präståsen (Ahlner 1927), nedom sydöstra bosättningen, 14G3f 6769750 1529450, källa i skogen, källkärr på lös öppen gungflyyta intill källutflödet 1992 (PST mfl).

Äldre uppgifter
Ovansjö, Ovansjö kronopark, källa vid vägen Kungsberg–Stocksbo (Wiger 1928a) = Mombyåsens norra sida 1927 (Wiger i S), 1927 och senare (Wiger 1965); Järbo, söder om Kungsberg (Järbing 1950b); Ockelbo, Trätåsberget, liten kallkälla på sydsluttning (Dahlstedt 1916), Trätåsberget (Hänsch 1928b).