klofibbla
Crepis tectorum
Klofibblan har kommit in med kulturen. Den angavs förekomma flerstädes i Gävletrakten 1848 och Arnell bedömde den som allmän i Gästrikland som helhet 1924. Ett stort antal lokaler har rapporterats av Johan Wiger (1965) från Järbo och Ockelbo socknar men i övrigt har arten troligen betraktats som för vanlig för att rapporteras. Arten kan ha minskat under senare år.
Ekologi
Klofibbla är ettårig och ofta höstgroende. Den är mycket konkurrenssvag och ljuskrävande. Växt-en hittas på solexponerad kulturmark med blottad mineraljord – ofta på sand eller grus men även på grönstenshällar. Typiska växtplatser är bangårdar, hamnområden, stenmurar, slagghögar och större vägslänter. Klofibblan växer också i trädesåkrar och i sandiga åkerkanter. Förr ingick den även som ogräs i åkrarna. Typiska följeväxter är maskrosor (26%), mjölkört, sandtrav, gatkamomill, baldersbrå, groblad, bergsyra, åkerviol och sandnarv.
Utbredning
Mindre vanlig (40% och 154 noterade lokaler).
