rankstarr
Carex elongata
Rankstarr är en ursprunglig art. Den anges förekomma flerstädes i Gävletraktens växter 1848 och 1863 samt även i Gästrikland helhet ett halvsekel senare (Arnell 1924b). Den förefaller vara ungefär lika vanlig idag.
De vanligaste följearterna till rankstarr är topplösa (36%), älggräs, vattenmåra, kråkklöver, kabbleka, grenrör, klibbal, revsmörblomma och missne.
Rankstarren övervintrar med delvis gröna blad och blommar och sätter frukt tidigt. Blomningen börjar när vitsipporna vissnar och frukterna rasar ut på sensommaren.
De vanligaste följearterna till rankstarr är topplösa (36%), älggräs, vattenmåra, kråkklöver, kabbleka, grenrör, klibbal, revsmörblomma och missne.
Rankstarren övervintrar med delvis gröna blad och blommar och sätter frukt tidigt. Blomningen börjar när vitsipporna vissnar och frukterna rasar ut på sensommaren.
Ekologi
Rankstarren växer i tuvor och är en karaktärsart för näringsrika sumpskogar. Den är skuggtålig och växer oftast i skydd av träd eller buskar. Sumpskogar med rankstarr är lövrika och ofta blöta med träd på socklar och vattenfyllda höljor. De flesta klibbalkärr i landskapet torde innehålla åtminstone någon tuva rankstarr. Den kan även växa öppet t.ex. på hyggen där sumpskogen avverkats eller i fuktängar och strandvassar vid näringsrika sjöar och vattendrag. Rankstarren växer ibland i åkerdiken och vandrar in på gamla försumpade och igenväxan-de åkrar i lertrakter. Den är ingen myrväxt och förekommer därför främst i skogsklädda kantzoner till rikkärr. Arten växer ibland i blöta svackor och höljor i strandskogen vid större vattendrag. Några lokaler har också registrerats på havsstrand. Den tycks ha lätt att kolonisera lämpliga miljöer vid landhöjningskusten.
Utbredning
Rankstarren har en tydligt sydostlig utbredning med avstickare norrut längs de större vattendragen.
Vanlig (56% och 309 noterade lokaler).
Vanlig (56% och 309 noterade lokaler).
