sumpstarr
Carex magellanica
Sumpstarr är ursprunglig. Växten angavs som tämligen allmän i landskapet 1924 (Arnell 1924b).
De vanligaste följearterna är tranbär (40%), vatten-klöver, tuvull, rosling, trådstarr, glasbjörk, kråkklöver, flaskstarr, rundsileshår och hundstarr. Sumpstarr blommar samtidigt med linnea.
De vanligaste följearterna är tranbär (40%), vatten-klöver, tuvull, rosling, trådstarr, glasbjörk, kråkklöver, flaskstarr, rundsileshår och hundstarr. Sumpstarr blommar samtidigt med linnea.
Ekologi
Sumpstarren är ytterligare en våtmarksbunden starr. Den liknar dystarren men sprids inte med utlöpare och bildar aldrig större sammanhängande bestånd. Arten har små krav på näringstillgång och kalkhalt. Sumpstarr-ens biotopkrav är ganska svårbegripliga. De mest typiska lokalerna är små och glest skogbeväxta fattigkärr samt gungfly-stränder vid skogstjärnar. Den förekommer också i andra torvmarker, t.ex. laggkärr vid mossar och i tallmossar eller annan mager sumpskog. Arten verkar vara något störningsgynnad och påträffas ibland på stigar och vintervägar över torvmark eller längs diken. Sumpstarren hittas sällan på de stora öppna myrytorna och inga fynd har gjorts i extremrikkärr. Arten förekommer också i hällkar vid havet.
Utbredning
Arten förekommer i hela landskapet men är mycket vanligare i nordväst än i sydost.
Vanlig (73% och 294 noterade lokaler).
Vanlig (73% och 294 noterade lokaler).
