Stubbtåg är ursprunglig på havsstränder men kulturspridd i inlandet. Växten angavs som tämligen allmän i Gävletrakten 1848 och 1863. Även Arnell bedömde den som allmän i kustsocknarna.
I inlandet är den helt kulturbunden och växer i huvudsak i vägkanter. Den är inte ovanlig i asfaltkanten vid större landsvägar och kan sitta inkilad i kantstenarna i refuger och trottoarer i tätorterna. Den har en tradition som stadsväxt i Gävles gator åtminstone sedan 1800-talet men troligen fanns den här långt tidigare. På sparsamt trafikerade grusiga skogsvägar och körvägar etablerar den sig ofta i mittsträngen. Växten är också typisk för hårt slitna gårdsplaner och ladugårdsbackar i kulturbygderna i södra Gästrikland. Men även andra permanenta grusplaner kan hysa förekomster av stubbtåg. Arten sprids troligen lätt med fordon och människor.
Den vanligaste följearten är groblad (42%) följd av vitklöver, vitgröe, höstfibbla, gatkamomill, krypven och gåsört. Andra tågarter ingår också i sällskapet.