dystarr
Carex limosa
Dystarr är en ursprunglig art. Den har säkert minskat en del genom torrläggningar av öppna våtmarker, men förekomsten är numer troligen stabil.
De vanligaste följearterna är vattenklöver (53%), trådstarr, tranbär, pors, storsileshår och sjöfräken.
De vanligaste följearterna är vattenklöver (53%), trådstarr, tranbär, pors, storsileshår och sjöfräken.
Ekologi
Dystarren sprids lokalt med utlöpare i torven och bildar på detta sätt glesa bestånd av bladskott och strån. Den växer bara på öppen och blöt myrmark. Arten är indifferent till kalk och klarar såväl starkt sura som neutrala eller svagt basiska förhållanden. Dystarren växer i kärrens blötaste delar, på gungfly, i mjukmattor och i lösbottnar. I sådan vegetation är den mycket talrik och en av karaktärsarterna. I de fattigaste blöta kärrytorna och i mossarnas mjukmattehöljor blir dystarren den enda kvarvarande starrarten vilket innebär att den klarar pH-värden under 4. I sådana »extrem-fattiga« mjukmattor av vitmossor bildar den glesa förband med vitag och kallgräs. Dystarren är också en typisk art för gungflystränder vid magra skogstjärnar.
Utbredning
Arten är jämnt spridd över landskapet, även i kustområdet.
Mycket vanlig (91% och 551 noterade lokaler).
Mycket vanlig (91% och 551 noterade lokaler).
