ekbräken
Gymnocarpium dryopteris
Ekbräken är ursprunglig i landskapet. Den beskrivs som allmän även i äldre botanisk litteratur.
Vanligaste följeväxten är harsyra (44%) följt av gran, ekorrbär, rönn, stenbär, vitsippa, blåbär, piprör och ormbär.
Ekologi
Denna ormbunke sprids både med sporer och med underjordiska utlöpare och kan bilda omfattande bestånd. Sporerna uppges kunna bilda sporbank i marken. Ekbräken är en utpräglad skogsväxt. Den föredrar frisk eller fuktig skogsmark med rörligt markvatten. Växten förekommer i skogar av alla åldrar och trädslag. Den undviker de magraste och suraste skogstyperna men finns i alla örtrika skogstyper och kanske rikligast i lätt fuktig lågörtgranskog. Arten kan också växa på skuggiga klippavsatser och hällar av basiska bergarter, längs källstråk, på socklar i sumpskog och i myrkanter. Den förekommer även i kulturpåverkade miljöer i skogens närhet som vid skogsvägar, övergivna gårdsmiljöer och i ängar och betesmarker. Ekbräken är i övrigt närmast kulturskyende och saknas på kulturskapade marker vid städer och samhällen.
Utbredning
Arten är jämnt spridd i landskapet och återfinns även långt ut i skärgården.
Mycket vanlig (99% och 1002 noterade lokaler).
Mycket vanlig (99% och 1002 noterade lokaler).