honungsblomster
Herminium monorchis
Honungsblomster upptäcktes på Limön och Römaren på 1840-talet. Arten är först samlad på Limön av Carl Hartman 1842. Åtskilliga plantor har sedan dess insamlats från öarna – senast 1910. Troligen etablerade sig arten i området relativt sent eftersom fiskejordbruket på ön utvecklades till ett permanent arrendejordbruk först under 1800-talet. Ytterligare två lokaler är kända. Honungsblomstret sågs senast vid Kalkstensviken på ön Orarna på 1970-talet. Åtskilliga resultatlösa eftersökningar har gjorts på ön och arten får nog dessvärre betraktas som utgången.
Ekologi
Honungsblomster är en liten flerårig orkidé. Den har en viss vegetativ spridning med utlöpare men sprids i övrigt med luftburna frön. Arten är en kalkkrävande gräsmarksväxt. Den trivs bäst på strandängar och kalkfuktängar som hävdas med bete. Växten är konkurrenssvag och försvinner snabbt om hävden upphör och vegetationen sluter sig. Arten varierar också i antal mellan olika år.
Utbredning
Försvunnen.
Lokaler
Äldre uppgifter
Gävle, Limön 1842–83 (belägg av CHn & RHn i UPS och LD, på ett belägg med texten »på en öppen plats i skogen«), sällsynt, utan årtal (Hartman 1848, 1863), 1909 (R Mattsson i UME); Römaren 1845 (CHn & RHn i UPS, på ett belägg texten »på den lilla öppna planen där båten lägger till vid överfarten från Limön«), utan årtal (Hartman 1848, 1863), 1910 (G Mattsson i UME); Valbo, Kubbo 10 juli 1910 (S Nordström i S, monterad tillsammans med ett exemplar från Utvalnäs!); Orarna, Kalkstensviken, vätar (Ericson & Lundin 1976a).
Gävle, Limön 1842–83 (belägg av CHn & RHn i UPS och LD, på ett belägg med texten »på en öppen plats i skogen«), sällsynt, utan årtal (Hartman 1848, 1863), 1909 (R Mattsson i UME); Römaren 1845 (CHn & RHn i UPS, på ett belägg texten »på den lilla öppna planen där båten lägger till vid överfarten från Limön«), utan årtal (Hartman 1848, 1863), 1910 (G Mattsson i UME); Valbo, Kubbo 10 juli 1910 (S Nordström i S, monterad tillsammans med ett exemplar från Utvalnäs!); Orarna, Kalkstensviken, vätar (Ericson & Lundin 1976a).