brunven
Agrostis canina
Brunven är ursprunglig. Den angavs som tämligen allmän i Gävletrakten 1863. Arnell (1924b) angav den som allmän i Österfärnebo men gjorde ingen samlad bedömning för landskapet. I den tidens öppna och vidsträckta odlingslandskap torde dock växten ha haft väl så goda förutsättningar som idag.
Den vanligaste följeväxten är kärrviol (30%) följd av blodrot, kråkklöver, vattenmåra, stjärnstarr, kärrsilja, pors och gråstarr.
Den vanligaste följeväxten är kärrviol (30%) följd av blodrot, kråkklöver, vattenmåra, stjärnstarr, kärrsilja, pors och gråstarr.
Ekologi
Brunven är ett flerårigt gräs som förökar sig vegetativt med utlöpare. Sådana flera decimeter långa rotslående revor i kombination med mattor av tunna sidoskott bildas framför allt under hösten. Arten verkar också ha lätt att etablera sig från frön på naken fuktig jord. Den har små anspråk på näring och är oberoende av kalk. Växten förekommer nästan enbart på fuktig eller våt, öppen mark och växer gärna på sand- eller torvjord. Typiska växtplatser är fuktängsartade stränder vid sjöar eller vattendrag och myrar. Ofta återfinns arten vid stigar, körvägar eller där översvämningar och erosion skapar naken sand eller dy. På myrar växer den helst relativt torrt i fastmattor i kärr – gärna i myrkanter, småkärr i skogen och i översvämningspåverkade myrar. Brunven är ganska vanlig även på gamla fuktiga inägor och mossodlingar. Växten är över huvud taget välspridd i trakter kring större sjöar och vattendrag.
Utbredning
Vanlig (92% och 500 noterade lokaler).
Lokaler
hybrider
Både hybriden med krypven, A canina × stolonifera, och den med rödven, A canina × capillaris, är samlade från Gävle av Otto Holmberg 1899 (belägg i S). Uppgifterna refereras även av Hylander (1953).
Både hybriden med krypven, A canina × stolonifera, och den med rödven, A canina × capillaris, är samlade från Gävle av Otto Holmberg 1899 (belägg i S). Uppgifterna refereras även av Hylander (1953).
